Idag hade filmen "Singin' in the rain" kunnat spelas in här utanför fönstret till min arbetsplats. Det regnar, nej förresten, det TOKREGNAR! Jag glädjer mig åt mitt kloka val imorse, nämligen det att ta tåget istället för bilen. För en av mina stora fasor är att hamna på en väg som plötsligt försvinner under ett hav av vatten. Och så blir det ju emellanåt när det regnar så som det gör just nu.
Kanske blir just dagens regn det som förlöser hösten? För nu har vi haft tropisk klibbvärme länge, länge och inte för att jag längtar efter höstrusket, men jag längtar bort från klibbet.
För övrigt har jag, tror jag, tagit mig i kragen äntligen. Var ute i söndags och promenerade nio kilometer och avrundade med att springa ytterligare en kilometer. En hel mil alltså! Träningsvärken sitter fortfarande i.
Men viktigast av allt: Kvällarna avslutas in med vin. För visst är det väldigt, väldigt gott och boxen med härligt vitt står i kylen och stirrar på mig varje gång jag öppnar kylskåpsdörren. Men jag bara blänger tillbaka och tänker att "jo där kan du stå tills på fredag i alla fall". För det är ju vinet som ger mig alla rullsingar på midjan, som skapar mina volanger, som ger mig muffinsformer...
Håll tummarna för att jag ska klara det! För nu håller det inte längre att bara öka och öka. Det enda jag vill öka nu är kontrollen och även öka längden på mina löpturer! Både i tid och distans! Lättare sagt än gjort. Men som min PT sagt: Den bästa löprundan är den som blir av. Så sant som det är sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar