Succé!

Gårdagens studentfest blev toppen! Studenten som firades blev minst sagt NÖJD över presenterna han fick av oss. Och det gjorde så klart även mig helglad! För då visste jag att det var mitt-i-prick och inte bara någon slentrianmässigt utvald ljuslykta eller annat tråkigt traditionellt studentpresentigt som vi hittat.
Presenter ska väljas ut med omsorg, så man visar att man bryr sig. Annars kan man ju lika gärna ge bort pengar. Men finns det något tråkigare än att ge bort pengar, eller för all del att få dem? Visst... om man håller på att spara till något speciellt så kan det vara praktiskt att önska sig en och annan slant, men håll med om att det ju inte är särskilt hög wow-faktor på ett kuvert med en femhundralapp i?

Studentfest!

Ikväll är det studentexamen som gäller för min partypinglande kompis. Eller snarare hennes son. Undertecknad står på gästlistan - och jag tror jag har hittat på den ultimata presenten. En signerad affisch med favoritbandet! Tyvärr fattade inte bandmedlemmarna att de skulle plita ner alla sina autografer, utan skrev en hälsning till E och lycka till från "Bandet". Jaja. Man kan inte få allt här i världen.
Har nu kompletterat det som skulle blivit den ultimata presenten, med en rolig bok (förhoppningsvis rolig...) med titeln "Allt du borde lärt dig i skolan". Kan nog bli bra, hoppas jag.

Var ute och åt lunch nyss med en kollega. Pannbiff med svampsås och sallad med bland annat saltgurka. Och så färskpotatis till. MUMS! Saltgurka för minnen med sig... från första graviditeten. Då stod saltgurka på den dagliga menyn - och när burken var tömd på gurkor, ja då övergick jag till spadet. Gott tyckte jag då. Urk tycker jag nu :-).

Tröttsamt

Jag blir så irriterad och så trött på vissa saker. Som till exempel A) när det arrangeras lägerskola för största barnet i början av nästa termin och det automatiskt förväntas att massor av föräldrar ska ta ledigt minst trekvartsdag för att köra elva mil och lämna en hög ungar (och sedan köra med tom bil hem...). B) när någon förälder i minstingens klass förutsätter att det är okej att vi föräldrar "skjuter till några slantar till klasskassan" för att de ska kunna fortsätta ha dans på schemat en timme i veckan - eftersom man förmodar att skolan inte har lust/pengar att betala hela grejen.
Varför är det så här? Eller är jag snål som inte per automatik säger "ja, jippi, jag kör och jag lägger till en tre, fyrahundra spänn i klasskassan"? Jag gillar verkligen inte folk som tar saker och ting för givet. Och jag gillar inte när människor tror att alla andra vekligen är beredda att bryta mot lagen (Skollagen i detta fall, som säger att all undervisning på grundskolenivå ska vara gratis!), bara för att de själva är det.
Jag blir så trött!!

Varför drömmer man?

Hade inatt en mycket märklig dröm, om en gammal kompis som jag inte träffat på över tjugo år och som dessutom inte lever längre. Det var precis som om han satt bredvid mig och vi var förflyttade till då. Varför just han? Den som det visste.
Kan det förresten ha med åldern att göra att man allt som oftast gärna knyter an till barndomen, grundskole- och gymnasietiden allra mest? Det blir viktigare och viktigare för att stärka den identitet man har nu i vuxen ålder - måhända för att bevisa för sig själv att man faktiskt gjort rätt vägval i livet... Jag vet inte riktigt.

Lite mera pinglig idag, kanske

Ibland vaknar man med ett leende på läpparna. Idag är en sådan dag. Och det känns bra.
Ännu bättre blev det av att minstingen höll sitt löfte om att stiga upp ur sängen direkt när jag väckte henne och fortsatte hålla nästa löfte om att hålla ett schysst tempo så vi kunde komma iväg till skolan - och jag sedan till jobbet - i tid. Jag gillar när hon håller sina löften!
Den store, som till och med börjar få lite fjun på överläppen har jag noterat, hade däremot glömt sätta sin väckarklocka på ringning. Men, jag är på gott humör idag, så det gjorde ingenting. Väckte honom och påtalade vikten av att inte somna om... Vilket jag hoppas att han inte gjorde!

Nu på jobbet. Har redan mejlat med en gammal klasskompis - vi har haft mejlkontakt ett år drygt - och vi ska försöka hitta ett vettigt datum för en träff som antagligen inkluderar vin eller öl och kanske en bit mat. Ska bli najs!!

Jag tror minsann att solen tittar fram lite också.

Regn

Den gångna helgen har bjudit på sol i massor. För mig är det detsamma som hög må-bra-faktor! Och kombinerar man vackert väder med blomplantering och annan utevistelse, så blir det bara bäst...
Regnet som har fallit precis hela dagen idag gör mig deppad. Just nu känner jag mig knappast som en partypingla!

Premiär!

Välkommen!
Jag hade aldrig trott att jag skulle blogga, någonsin. Men nu är jag här.
Så vad kan du förvänta dig av denna blogg? Ja, inte vet jag riktigt just nu. Lite senaste nytt om KKPP, Kamratklubben Partypinglornas, härjningar :-).

Ber att få återkomma.